vad har hänt?

Senaste gången jag skrev var jag super glad, denna gång är jag ledsen.
jag har anlänt idag hem från en super bra vecka once again på mitt tredje hem alskat med en härlig flock med konfirmander❤ ärligt sagt trodde ja att lägret sku ha blivi dåligt, men jag e så glad att inse att saker kan vara bättre än det ser ut, nämligen på insidan. 
Har lärt känna igen nya människor och gamla människor bättre. Jag har varje år samma fiilis när vi åker hem > jag vill int hem, och de ville jag int denhär gången heller.
 
före lägret bodde jag ju en vecka ensam när föräldrarna var i grannlandet, jag berätta ju tidigare att jag hade ingen varmvatten och hadd skit kallt inne. Under den veckan skötte jag om mommo, köpt mat till henne, var med henne till sjukhuset och var bara med henne och njöt av de stunder när var med henne.
andra officiella dagen på lägret fick jag veta att mommo hade dött. Mamma hade skickat meddelande och ringt åt mej och på meddelandet stod det "ring åt mig.. Viktigt", då visste jag direkt att nått var fel, och innerst inne fattade jag att mommo hade dött förrän jag fick höra om saken. Egentligen fattade jag redan första dagen att nått var på tok för jag hade namnsdag då och mamma grattar mej alltid men denna gång gjord hon int de.
 
När jag fick veta att mommo hade dött utbrast jag i hysteriskt skrikgråt och sjönk ner på golvet, jag kan fortfarande höra eko i huvudet av det och kommer göra det länge.
jag kan int förstå att det här har hänt, hon var ju frisk?!?! Och nästa dag dör hon?! JAG FÖRSTÅR INT.
jag grät, jag grät och jag grät. Första natten var det omöjligt att sova, när jag hade sluta gråta för en stund så tog det inte länge förrän jag grät igen. 
jag tror jag har aldrig nånsin i mitt liv gråtit så hysteriskt som domhär stunderna på alskat, tur he om int alskats grannar hörde mej.
 
jag e försörd, så förstörd inombords men jag e otroligt duktig på att dölja det. Jag vill int vara hemma, jag vill tillbaka till alskat bland konfirmanderna och hjälpisarna, dit vart jag får göra saker jag tycker om, var jag får vara bland människor och känna kärlek, närhet och glädje. jag vill int vara hemma för här har jag inget att göra, här tänker jag på sorliga saker och vill int umgås med andra människor än de som fanns på alskat.
 
efter kyrkan var vi men en del av hjälpisarna till rosso och åt❤❤❤ 
nu kommer jag int på nått mer att skriva.
deep inlägg men ibland måste man få ut det man har på insidan.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0