mawwe

10.8 flög vårt plan upp på hilmen och mot turkiet. Vi väntade 110 dagar och switch så gick dom. Vi hade i helhet jättelyckad resa. På samma hotell var danni och malin, det var skönt att ha bekanta där också. I flyget satt vi vid nödutgången och när vi kom till hotellet hade vi jääätte stor balkong medan de andra hade pyttelitet så man knappt rymdes att vara där. Plus vi hade en till balkong som var mindre men större än andras. NAJS.

Vi hade en dag molnigt. Man svettades som en griiiis. Jag hade egentligen inte så varm men svettet bara rann från alla möjliga kroppsdelar.

 

Jag var supernöjd med hotellet. Maten var super god,drickorna, hotellrummet och städerskan ;) haha. Vi hade planer på mycket men så lite blev gjort till slut. Det var varje dag +33. Träffade kiva folk och njöööt av livet.

Jag blev int så brun som jag sku ha vila :( noh ei siinä nyt on herkkää :D

 

Bilderna från turkiet får ni också senare.

Jag bodde i ett hus med vet inte hur många tyskar för det varierade alltid nu som då, tre hollänskor ( HAHA stavning?! ) och en finsk plus jag.

Orkar inte berätta hela resan så berättar kort:

första dagarna lärde vi känna varandra, lyssnade om vad WKT handlade om och hur det fungerade osv.

Följande dar skulle vi planera våra workshoppar. Jag hade problem med min partner först, för jag hade ju fixat en partner åt mej redan men när jag pratade med henne så hade hon hittat en annan utan att säga någå till mej?!

Nåja efter jag hittade en ny partner så började vi planera vår workshop inom akrobatik.

En morgon får jag höra lite tråkigare nyheter, min partner måsta fara till sin hemstad för att besöka sin familj så jag blev utan partner igen... så det gav mej ännu mera stress. Till slut blev det jag och två andra och kids på ca. 25 st. (normalt 14). från åldern 12-16(?). Jajajajaja allt var bara stressigt. I samma rumba hade jag fått väldigt dåliga nyheter hemifrån så det hjälpte ju inte min situation alls PLUS att det fanns löss bland workshop ledarna så vi var tvugna att skippa en dag så inte barnen skulle få lössen och vi var tvugna att tvätta håret med löss shampo och tvätta alla våra kläder, de kläder som inte gick att tvätta skulle vi sätta i en påse och inte öppna förrän vi var hemma och väntade ännu två veckor.

 

Själva workshopen gick bra och jag gillade mina kids i gruppen från olika länder.

En simbabwe kille sa till mej efter första dagen att jag var amazing och skaka hand med mej, mitt hjärta smalt.

 

Festival området var själva happeningen fanns var så himla fint. Det var en park dit dom hade pyntat och fixat det så himla snyggt, det går int ens att förklara. Jag vet egentligen int vad det var för en park för det fanns teater, bio och matsal i samma område.

Jag såg flera bra och mindre bra föreställningar av barnen och de som jag gillade bäst var Palestina, Paraguay, Argentina och Danmark. Tårarna var väldigt nära när jag såg Palestinas och Danmarks. P visade en väldigt rörande framträdande om deras historia och hur de har det i sitt hemland. Musikvideon dom visade i början var så obeskrivligt rörande, gråten var påväg redan.

Och D visade om familjen och hemmet, om sådanna som inte har familj och de som måste rymma från sitt hemland.

 

Det var superkul att ta emot denna chans men jag ville varje dag hem ändå.

 

Ni får tysklands bilder senare TYVÄRR, skirver LONG TIME NO SEE på datorn.